INSIDEOUT NYC

Katarina Matsson gets to the core of the Big Apple

Archive for the ‘Music’ Category

Waiting For Lady Gaga

leave a comment »

I morgon bitti spelar hon i Central Park för Good Morning America (gratisbiljetterna är tyvärr redan utdelade). Hennes små monstren är mer än redo. Om du inte är en av dem som spenderar natten i parken kan du se konserten på tv mellan 8 och 9.

ENGLISH: Tomorrow morning she’s playing in Central Park for Good Morning America (no more free tickets unfortunately). Her little monsters are more than ready. If you’re not spending the night in the park, see her on tv 8am–9am. 

Written by Katarina

May 27, 2011 at 12:23 am

Dance While You Can (Lykke Li At Webster Hall)

with 2 comments

Alltså, Lykke Li på Webster Hall i går. Så sjukt jäkla bra! Ljus, rök, suggestivt svepande tyger. Och så hon, med rösten, låtarna, dansen, styrkan, trumpinnarna och hetheten – en svart korp förebådandes domedagen. Jag hade nästan glömt första plattan, tack för påminnelsen. Publiken var otippat blandad, rätt mycket medelålders. Jag gick därifrån utan röst, med en bandtischa som luktar fisk, skippade efterfesten och rusade hemåt genom syndafloden.

ENGLISH: Lykke Li at Webster Hall yesterday – what can I say? So damn good! The lighting, the smoke, the suggestively sweeping black fabrics. And then her, with the voice, the tunes, the dance, the strengths, the drumsticks and the hotness – a black raven foreboding Dooms day. I left without voice, but with a band t-shirt that smelled of fish, skipped the after party and ran out into the cataclysm. 

Written by Katarina

May 19, 2011 at 9:48 am

Posted in Music

Tagged with , , ,

And New York Shook (I Love You PJ Harvey)

leave a comment »

I helvit långklänning, likt ett yttre skelett, och en svart fjäderskrud på huvudet äntrade PJ Harvey scenen på Terminal 5 (610 West 56th Street) i går, lika delar dödsängel som frälsare. Och när hon och bandet kom i gång efter en lite trög start, oj vad bra det var! Tårar-i-ögonen-bra. Krig, död, kamp och kärlek. <3 <3<3

ENGLISH: In a white dress, like an outer skeleton, and a black feather hat PJ Harvey came on stage at Terminal 5 (610 West 56th Street) yesterday, part angel of death, part savior. And when she and the band got going after a somewhat slow start, wow, was it good. I had tears in my eyes! War, death, fight, love, it’s all there. <3<3<3

Written by Katarina

April 20, 2011 at 10:17 am

Posted in Music

Tagged with , ,

Sunday Funday In Williamsburg

leave a comment »

New York är en nyckfull stad, i konstant förändring, och detsamma måste sägas om vädret. En klarblå himmel kan förmörkas av åskmoln på en kvart och temperaturen gå från 5 till 25 grader över en natt. I söndags vaknade vi till sol och bestämde oss för att ta våra gäster på en heldag i Williamsburg. Steg ett var en promenad över Williamsburg Bridge.

Väl framme mötte vi upp två andra kära besökare i stan, Einar och Eva, och gick till Juliettes för brunch. Jag testade den bananfyllda french toasten, och åh, jag dör vad gott. Klockan 12 öppnade taket, men bara för drinks, så vi tog med oss våra glas och satte oss i solen. Jag och J låtsades att vi också hade semester.

Sedan var det dags för en shoppingrunda, på favoriter som Oak, Bird, Brooklyn Fox Lingerie (där det är sample sale just nu, jag hittade den perfekta axelbandslösa bh:n för bara 25 dollar), Amarcord (bilden), Meg, Spoonbill & Sugartown Booksellers och Brooklyn Fleas nya filial nere vid vattnet. Någonstans däremellan tog vi en iskaffepaus på Oslo Coffee på Bedford.

Äta måste man ju också, så i takt med att mörkret föll frossade vi i tacos, gorditas, quesadillas och panerade jalapenos på La Superior. Därefter promenerade vi till Cubana Social (70 N. 6th Street) för en mojito i baren. Det är ett jättefint ställe i en gammal industrilokal, fullt av gröna växter och med en gammal Charlie Chaplin-film projicerad på ena väggen. Dagens sista stopp låg nämligen precis bredvid: Music Hall of Williamsburg. Där spelade Brooklyn-noisepopparna Crystal Stilts. De var lite sega, men det gjorde inte så mycket, för det var vi också. När vi haffade en taxi för åka hem korsade de första blixtarna himlen och tunga regndroppar började falla. Ungefär såhär ser den perfekta Williamsburgdagen ut!

Yoko, Patti, Antony and Lou At Le Poisson Rouge

with 2 comments

Hur många idoler är det möjligt att samla på en och samma scen en sen tisdagkväll i New York? Ganska många visade det sig i går. Efter flera dagaras skruvande och skurande bestämde vi att det var dags att göra något kul, som att gå på Yoko Onos välgörenhetskonsert för Japan på Le Poisson Rouge. Själv var hon lika galen som genialisk, hennes häxskrik skar genom luften. Patti Smith var där, med ett leende på en gång nyfött och uråldrigt. Antony Hegarty kom, med sin röst som en närmast religiös uppenbarelse. Och Lou Reed, liten och grå, skapade musikaliskt kaos innan han försvann lika snabbt som han dök upp. Att det var spontant märktes hela vägen (utom när Patti Smith stod på scen, åh, Patti. Och Antony gjorde verkligen sitt bästa), men det gjorde inget. Det var New Yorks gamla garde och jag älskade det hela vägen! Nu säger jag som Yoko Ono: I love you and I’ll be back!

ENGLISH: How many idols is it possible to put onto one scene a late Tuesday night in New York? Many, it turned out yesterday. After scrubbing and screwing (furniture, that is) for a week now, we decided it was time to do something fun. Like Yoko Ono’s benefit for Japan at Le Poission Rouge! She herself was the essence of the crazy genius, her witch laughter cutting through the air. Patti Smith was there, her smile at the same time new-born and ancient. Antony Hegarty came, his voice nothing short of a religious experience. And Lou Reed, old and gray, creating musical chaos before he disappeared as quickly as he arrived. That it was spontaneous was evident (with Patti, oh Patti, as the wonderful exception. And Antony really did his best), but it didn’t matter. It was the old New York gang, and I loved it all the way. Now, with the words of Yoko Ono: I love you and I’ll be back!


Written by Katarina

March 30, 2011 at 10:41 am

The Bar At Pianos NYC

leave a comment »

Pianos (158 Ludlow St) är ett välkänt konsertställe på Lower East Side-gatan som omsjungits av Julian Casablancas. Jag har alltid tyckt att publiken känts väldigt NYU-studentig och har inte varit där på någon spelning, men i lördags hamnade jag, Anna och Mattias i baren. Happy Hour-priserna (fram till klockan 8 ) lockade och det som bara skulle bli en drink blev flera. Vi tog också en varsin burgare (både den vegetariska och köttet får definitivt mer än godkänt, likaså pommes fritesen). Så döm om vår förvåning när notan kom: 42 dollar för sex drinkar och tre hamburgertallrikar.

ENGLISH: Pianos (158 Ludlow St) is a well-known concert place on the Lower East Side street that inspired Julian Casblancas to write a song. I’ve always thought that the guests seems very NYU-ish and I haven’t been there for any shows, but on Saturday me, Anna and Mattias ended up in the bar. Happy hour (until 8 ) lured us in and what was supposed to be one drink became more. We also had a burger (both the vegetarian and the normal one passed the grade with honors, so did the french fries). So imagine our surprise when the check arrived: 42 bucks for six drinks and three burger platters.

Written by Katarina

March 14, 2011 at 8:19 am

Lemmy And Thurston Moore

leave a comment »

Förra veckan såg jag och J “Lemmy“, dokumentären om Motörheads legendariske frontman. Den som förväntar sig en film som tränger igenom myten behöver inte göra sig besvär, här handlar det om att blåsa upp bilden av One Of The Biggest Rock Legends Of All Times till enorma proportioner. Alltifrån hans signaturlook till spelstil hyllas oförblommat av alla runtomkring honom (vilket ger filmen en lite obehaglig känsla av nekrolog). Själv säger han inte så mycket, men fram tonar ändå bilden av en rätt skön, enkel snubbe, konstant påverkad av whiskey eller andra substanser (själv vill han inte prata om sina drogvanor för de unga fansens skull, men det gör hans rockvänner så gärna). Nyhet för mig: att Lemmy är en riktig hoarder (samlare)! När vi reste oss för att lämna den nästan tomma salongen såg vi att Thurston Moore satt längst fram. Tyvärr vågade jag inte fråga vad han tyckte…

ENGLISH: Last week J and I went to see “Lemmy“, the documentary about Motörheads legendary front figure. If you expect the film to pierce through the myth and reveal his true sel, it isn’t for you. Rather, this movie amplifies the image of One Of The Biggest Rock Legends Of All Times to enormous proportions. Everything form his signature look to his special bass style is celebrated by everyone around him (giving the movie a kind of uneasy feeling of obituary). Lemmy himself doesn’t say very much, but you get the picture of a simple, easy going guy, always on the influence of either whiskey or some other substance (he doesn’t want to talk about his drug habits because of his fans, but his friends are all very happy to share). News for me: that Lemmy is a real hoarder! When we were leaving the almost empty salon, we realized that Thurston Moore was among the audience. Unfortunately I didn’t have the guts to ask what he thought…


Written by Katarina

March 1, 2011 at 11:37 am

My Hair Is Full Of Cotton Candy

leave a comment »

Himlen utanför är grå, regnet spolar bort den sista snön. Ingen tvekan längre, min själ behöver tivoli och sockervadd. Jag blandade en del Manic Panic Cotton Candy och en del balsam (tips från en vän till en vän till en vän typ för att få till en urblekt ton)och lät verka. Resultatet? Jag tror jag gillart. Nu återstår att se hur det passar med garderoben och sminkväskan. I övrigt skriver jag om skor och lyssnar på Lykke Lis nya, om och om och om igen.

ENGLISH: The sky is gray, the rain erasing any trace of snow. No more hesitation, my soul needs carnival and cotton candy. I mixed one part Manic Panic Cotton Candy, one part conditioner (which is supposedly good for the desired washed out look, as heard from professional over the grapevine). The result? I think I like it! Still waiting to see how new hair will get along with old wardrobe and make-up. Other than that, not much, writing about shoes and listening to Lykke Lis new record, agin and again and again.

Written by Katarina

February 25, 2011 at 1:47 pm

Lykke Li – I Follow Rivers (Director: Tarik Saleh)

leave a comment »

Vackert. Webster Hall i maj. Missade ju senast. (Ledsen att ni måste åka över till youtube för att se)

ENGLISH: Beautiful. Webster Hall in May. Missed her the last time. (Sorry you have to go over to youtube to see the thing)

Written by Katarina

January 28, 2011 at 5:24 pm

Posted in Music

Tagged with , ,

The Real Big Freeze

leave a comment »

I natt kom den, kylan som får ögonen att tåras och tänderna att ila när man andas. Staden ryker – människor, bilar, hus… Och det går inte att inte tänka på alla de som inte har någonstans att ta vägen. På väg till Soho House mötte jag Antony Hegarty. Han hade en brun jacka och mjukisbyxor (och han är inte den man vill smygfotografera – integritet och respekt – även om jag gjorde ett värdelöst försök). Under hela dagen kom jag på mig själv med att vända ansiktet mot solen och blunda, som en äkta svensk. Så, för att knyta ihop säcken, här är dagens låt!

ENGLISH: Last night it came, the cold that makes eyes water and teeth tingle. The city is filled with smoke, from people, cars, houses… And it’s impossible not to think about everyone who doesn’t have anywhere to go. On my way to Soho House I met Antony Hegarty.  He wore a brown jacket and sweatpants (and he’s not someone you want to play paparazzi with – integrity and respect – although I did make a lousy attempt). Throughout the day I found myself turning my face against the sun with closed eyes, a sure sign that I’m Swedish. (You should see us at the bus stops in March, when the light is finally coming back…) Anyhow, this all boils down to the song of the day!

Written by Katarina

January 24, 2011 at 5:05 pm

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.