INSIDEOUT NYC

Katarina Matsson gets to the core of the Big Apple

Posts Tagged ‘Antony Hegarty

Yoko, Patti, Antony and Lou At Le Poisson Rouge

with 2 comments

Hur många idoler är det möjligt att samla på en och samma scen en sen tisdagkväll i New York? Ganska många visade det sig i går. Efter flera dagaras skruvande och skurande bestämde vi att det var dags att göra något kul, som att gå på Yoko Onos välgörenhetskonsert för Japan på Le Poisson Rouge. Själv var hon lika galen som genialisk, hennes häxskrik skar genom luften. Patti Smith var där, med ett leende på en gång nyfött och uråldrigt. Antony Hegarty kom, med sin röst som en närmast religiös uppenbarelse. Och Lou Reed, liten och grå, skapade musikaliskt kaos innan han försvann lika snabbt som han dök upp. Att det var spontant märktes hela vägen (utom när Patti Smith stod på scen, åh, Patti. Och Antony gjorde verkligen sitt bästa), men det gjorde inget. Det var New Yorks gamla garde och jag älskade det hela vägen! Nu säger jag som Yoko Ono: I love you and I’ll be back!

ENGLISH: How many idols is it possible to put onto one scene a late Tuesday night in New York? Many, it turned out yesterday. After scrubbing and screwing (furniture, that is) for a week now, we decided it was time to do something fun. Like Yoko Ono’s benefit for Japan at Le Poission Rouge! She herself was the essence of the crazy genius, her witch laughter cutting through the air. Patti Smith was there, her smile at the same time new-born and ancient. Antony Hegarty came, his voice nothing short of a religious experience. And Lou Reed, old and gray, creating musical chaos before he disappeared as quickly as he arrived. That it was spontaneous was evident (with Patti, oh Patti, as the wonderful exception. And Antony really did his best), but it didn’t matter. It was the old New York gang, and I loved it all the way. Now, with the words of Yoko Ono: I love you and I’ll be back!


Written by Katarina

March 30, 2011 at 10:41 am

The Real Big Freeze

leave a comment »

I natt kom den, kylan som får ögonen att tåras och tänderna att ila när man andas. Staden ryker – människor, bilar, hus… Och det går inte att inte tänka på alla de som inte har någonstans att ta vägen. På väg till Soho House mötte jag Antony Hegarty. Han hade en brun jacka och mjukisbyxor (och han är inte den man vill smygfotografera – integritet och respekt – även om jag gjorde ett värdelöst försök). Under hela dagen kom jag på mig själv med att vända ansiktet mot solen och blunda, som en äkta svensk. Så, för att knyta ihop säcken, här är dagens låt!

ENGLISH: Last night it came, the cold that makes eyes water and teeth tingle. The city is filled with smoke, from people, cars, houses… And it’s impossible not to think about everyone who doesn’t have anywhere to go. On my way to Soho House I met Antony Hegarty.  He wore a brown jacket and sweatpants (and he’s not someone you want to play paparazzi with – integrity and respect – although I did make a lousy attempt). Throughout the day I found myself turning my face against the sun with closed eyes, a sure sign that I’m Swedish. (You should see us at the bus stops in March, when the light is finally coming back…) Anyhow, this all boils down to the song of the day!

Written by Katarina

January 24, 2011 at 5:05 pm