University Place Restaurant

På samma sätt som jag gillar sunkhak med billig öl, tycker jag det finns något otroligt charmigt med nedgångna diners där ensamma människor sitter böjda över sina pannkakor eller en sladdrig omelett (och ja, det gör även lite ont i hjärtat). Tyvärr finns inte den charmen fullt ut hos University Place Restaurant – stämningen påminner snarare om utstrålningen hos den äldre, botoxade, manliga tv-personligheten, med uppenbart svartfärgat hår, som satt i ena hörnet. Kaffet var visserligen blaskigt som sig bör, men tio dollar för en våffla – i så fall går jag hellre till trevliga Café Gitane och sparar några slantar. Sitta länge fick man i alla fall, vilket jag och Pontus gjorde, samtidigt som vi brainstormade briljanta jobbidéer så att pennan glödde (eller nåt).

ENGLISH: As much as I love seedy bars, I love seedy diners, where lonely souls bend over their plates of panncakes or sad omelettes (and yes, it’s kind of hearbreaking). Unfortunately that charm isn’t found at University Place Restaurant – which rather has the allure of the older, botoxed, male tv-personality, who clearly dies his hair dark, who was sitting at a corner table. The coffee was tasteless as expected, but seriously, ten dollars for a waffle? If so I’d rather go to a nice place like Café Gitane and save a couple of bucks. At least you could stay for as long as you pleased, which me and Pontus did, while brainstorming brilliant work ideas (or something).